SNAP

Det är skönt att kunna känna glädje stundtals, även fast det kanske bara är en liten gnutta glädje. Man känner, man lever, man andas. Men sedan har vi den resterande tiden då man inte känner någonting alls, utan man är bara helt likgiltig gentemot allting. Jag önskar att dem där 99 % utav likgiltighet kunde bytas ut mot den 1 % glädje jag faktiskt har.

Jag vill.
Jag ska.

Och idag känner jag mig faktiskt lite glad. Det kan vara för att jag har världens bästa pojkvän, börjat få struktur på min vardag och ska käka pizza om typ tjugo minuter. Men ändå faller man alltid ner i det lilla svarta hålet, om så bara för en minut.

Jag vill inte falla ner.
Jag vill ta mig uppåt.