Radergummi
ärrvävnad på en livlös klump som försöker att slå långt in där någonstans men där gömmer sig bara så jävla mycket smärta det vill inte slå ett två tre det vill inte mer och det sägs att allt har ett slut och det här vill ha ett slut och jag vill ha ett slut men det finns inget slut
i ren desperation tänder jag en cigarett och jag är ett steg längre mot cancer ett steg längre mot döden en cancerkropp växer den får liv det finns alltså något slags liv i den livlösa kroppen det blivande liv som nu är påväg att ta slut på det egentliga livet
för att mot natten blir allting lika mörkt som de svarta ögonen mörkret faller runtomkring och överallt det omfamnar dig som en krokig mans rygg hårt och knotigt och obehagligt vart ska jag ta vägen jag har ingenstans att komma hem till det är något som håller kvar mig och jag vågar inte släppa taget om det
