SNAP

Jag känner mig äckligt sentimental just nu. Det är nästan, men bara nästan, så att tårarna börjar rinna nedför kinden. Men det finns ingen där som kan torka bort dem och viska fina ord i mitt öra. För jag är inte sentimental på ett bra sätt, utan det är på ett jävligt dåligt sätt. Jag börjar tänka på saker jag har gått igenom, jag tänker på saker jag går igenom och jag tänker på saker som jag är tvungen att gå igenom. Och jag vill inte. Jag vill inte finnas där som en skugga i en föråldrad historia, och jag vill inte bli en del utav en kommande historia.

Jag vill inte vara någonting. Jag vill inte ens vara jag längre. Allting är föråldrat och jag vill inte åldras något mer.