As dust dances

En otydbar känsla
som sticker någonstans bland allt det där
Emotionella
som också gömmer sig under allt det där knivskarpa,
allt det där som ska på något sätt ska föreställa
Du

Dig själv. Mig själv. Jag själv. Det är fortfarande något som jag inte har kommit på ännu - vad jag är, vad jag ska vara, vad jag förväntas vara. Det är som en jävligt tjock dimma i mitt huvud, en tjock jävla dimma som aldrig lättar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0