Inget för berömmelsen
Patetiken är en konst, för det sa faktiskt Håkan. Då är det ju nästan så att jag måste tro på det, något måste man tydligen tro på i alla fall. Och det i sin tur borde ju klassa mig som ganska konstnärlig.
Och, återigen, så hatar jag den här känslan. Känslan av att vara tom och inte veta ett jävla skit.
Kommentarer
Trackback
