SNAP

Åh, igår så tog jag med världens sötaste hund ut på en långpromenad i regnet. Det var så mysigt, så mysigt att jag nu sitter och längtar efter att ha en alldeles egen hund. Men idag ska jag ta ut mig själv på långpromenad istället. Eller ja, jag ska faktiskt springa. Och jag tror att jag har saknat det lite. Man får någon slags känsla utav frihet när man känner vinden i ryggen och bara springer ifrån den.

ärrvävnad på en livlös klump som försöker att slå långt in där någonstans men där gömmer sig bara så jävla mycket smärta det vill inte slå ett två tre det vill inte mer och det sägs att allt har ett slut och det här vill ha ett slut och jag vill ha ett slut men det finns inget slut

i ren desperation tänder jag en cigarett och jag är ett steg längre mot cancer ett steg längre mot döden en cancerkropp växer den får liv det finns alltså något slags liv i den livlösa kroppen det blivande liv som nu är påväg att ta slut på det egentliga livet

för att mot natten blir allting lika mörkt som de svarta ögonen mörkret faller runtomkring och överallt det omfamnar dig som en krokig mans rygg hårt och knotigt och obehagligt vart ska jag ta vägen jag har ingenstans att komma hem till det är något som håller kvar mig och jag vågar inte släppa taget om det