Hallelujah
Lever jag i en dröm?
Långt in, där någonstans
Jag vill inte vara någonting. Jag vill inte ens vara jag längre. Allting är föråldrat och jag vill inte åldras något mer.
Dem som försvann
att hålla kvar allt det som fortfarande existerar
Ett, två, tre
Det försvinner
Knäpp, knäpp, knäpp
lågan brinner
Vart är vi nu?
askan glöder fortfarande
Allting är ingenting
Att sitta och stirra meningslöst ut genom fönstret, för att se regnet piska asfalten.
Att sitta och fundera över livet.
Att sitta och skriva i sin blogg.
Det här med allting. Och det här med att jag inte vet någonting. Allting, ingenting, någonting.
Bones
Where is my mind?
Inre skam. Yttre skam.
Häromdagen så stod jag i duschen och försökte desperat tvätta bort min skam. Men den satt som fasklistrad på min kropp, på min äckliga kropp. I takt med att vattnet rann av mig så kolliderade alla känslor. Den inre skammen ville ut, den yttre skammen ville bort. Och där stod jag med min duschtvål i handen som lämnar en slemmig hinna efter sig. Kollision.
No one is completely faithful
Jag älskar dig. Mest av allt.
Bodies in flight
Idag ska jag för första gången i mitt liv besöka socialen. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det, mest vemod och rädsla. För jag är jävligt rädd för dig och jag är jävligt rädd för mig själv.
J
Jag saknar dig jättemycket. Och jag behöver dig jättemycket, mest faktiskt.
As dust dances
som sticker någonstans bland allt det där
Emotionella
som också gömmer sig under allt det där knivskarpa,
allt det där som ska på något sätt ska föreställa
Du
Dig själv. Mig själv. Jag själv. Det är fortfarande något som jag inte har kommit på ännu - vad jag är, vad jag ska vara, vad jag förväntas vara. Det är som en jävligt tjock dimma i mitt huvud, en tjock jävla dimma som aldrig lättar.
It wears me out
Det är ganska lätt att bli tom på känslor.
Det är ganska lätt att bli tom på ord.
Det är ganska lätt att hitta tomburkar utomhus.
Just nu gick solen i moln. Precis som den gör ungefär var, sisådär, tionde sekund. Precis då kom jag att tänka på att jag kanske är lite som en sol bakom molnet. Den vill skina, men ändå så förblir den bara mulen och frånvarande.
57
Jag känner mig bara så jävla låg just nu. Låg på ett sånt sätt som aldrig försvinner, utan det finns alltid där någonstans - bakom, framför, på sidan. Ja, det finns i princip där överallt och konstant. Och det är verkligen sjukt svårt att bara försöka skaka av sig, försöka gå vidare, försöka att inte grubbla om samma gamla skit om och om igen. Allting är helt enkelt bara svårt, svårt och hårt rakt igenom.
Inget för berömmelsen
Patetiken är en konst, för det sa faktiskt Håkan. Då är det ju nästan så att jag måste tro på det, något måste man tydligen tro på i alla fall. Och det i sin tur borde ju klassa mig som ganska konstnärlig.
Och, återigen, så hatar jag den här känslan. Känslan av att vara tom och inte veta ett jävla skit.
I'm drowning caught in a shit tide
Så jag tände nyss en cigarett och funderade. Men jag kom inte fram till en enda vettig förklaring.
I have built a black hearted girl
När hjärtfrekvensen ökar
och ångesten stiger
till en nivå där allting bara eskalerar
och du detonerar
Livning is a problem because everything dies
Snart vet jag, ärligt talat, inte vart jag ska ta vägen. Jag har kanske, ärligt talat, ingenstans att ta vägen. För det känns som att, ärligt talat, allt och alla bara försvinner ifrån mig just nu. Eller så kanske det bara är jag som försvinner ifrån mig själv just nu.
Sen känns det också så himla fel fel fel att skriva i den här bloggen. Nästan lite läskigt, faktiskt. Men på något plan kanske jag behöver det, eftersom jag bevisligen kommer tillbaka gång efter gång med allt som är något.
Where is my mind?
Jag vill inte sakna dig, men jag saknar dig ändå. Jag vill inte att allting ska gå åt helvete, men allting går åt helvete ändå. Jag vill inte att saker och ting ska vara som dem är just nu, men det är dem ändå. Inte ett jävla skit står rätt till just nu.
För att du stod i vägen
och jag någonstans i mitten
av något vi inte visste vad
Sen flyttade du dig
tio centimeter
Och jag föll
tio meter
För att ibland kan det bli såhär
Förresten så händer det en del allvarliga saker (ja, ni läste rätt - allvarliga) saker i mitt liv just nu. Men det är alldeles för personligt att dela med sig till offentligheten. Egentligen behövde jag ju inte ens nämna det, men jag antar att man alltid vill försöka söka lite sympati hos någon sympatisk människa.
Machines
Jag är jättehungrig. Och jättetrött. Och jättesjuk. Eller okej, jättesjuk är jag väl kanske inte. Men jag är i alla fall jättehungrig och jättetrött. Och jättelite sjuk! Förresten är det lite luddigt och suddigt idag. Konstiga känslor som inte går att beskriva i ord. Och det känns ju lite konstigt, faktiskt.
Take the pieces and build them skywards
Något som också är sådär jättefel är känslor. Jag vill inte ha några känslor, jag vill vara känslolös och känslokall. Det var vad jag intalade mig själv att vara. Men det gick i tusen bitar precis som min spegel gjorde förut.
