SNAP

... Och hon är tillbaka. Fetare än någonsin.

Jag startar denna söndagsmorgon med några klunkar rosévin, en halv chipspåse, två glas juice, tre Sex and the City-avsnitt samt en cigarett. Lite livsnjutning sådär. Eftersom denna morgon fick en sådan hälsosam start, så ska den givetvis fortsätta i samma anda. Om cirka en timme och tio minuter ska jag bege mig av till min farmor för att äta alldeles för många bitar smörgåsårta. Ha en trevlig söndag!

Nu vet jag varken ut eller in. Allting tenderar till att bli ett enda stort virrvarr. Det är jobbigt att vara en människa ibland... eller väldigt ofta. Och tydligen så måste jag bestämma mig. Nu. "Du måste veta hur du vill göra så att vi kan hjälpa dig... Vi vill ju bara ditt bästa"

Idag känner jag bara för att ligga och sova hela jävla dagen. Men det kan jag inte, för jag stör mig så på alla jävla ljud som alltid hörs konstant någonstans. Give me some X.

Ibland kan även de mest simpla sakerna förvandlas till ett rent helvete. Bara en sådan sak som att gå in i ett rum för att kleta på lite Eight Hour Cream på läpparna.

När detta lilla minitrauma äntligen var över så var det dags att gå och lägga sig. Jag och mina tankar. Men det gick inte så bra, för ibland kommer inte jag och min hjärna överens. Mitt fysiskaskal ville sova men inte mitt psykiska. Därför låg jag och tänkte tusen onödiga tankar. Jag kom på tusen onödiga dikter. Jag kom på tusen onödiga blogginlägg. Men idag kommer jag inte ihåg dem, och tur är väl det. För ibland måste man glömma.

Mina läppar svider. Det är nog det enda jag vet klart och tydligt just nu.

Förresten så var inte min avsikt med denna blogg att skriva om fundersamma saker. Antagligen var ödet redan förutbestämt, och som vi alla vet - ödet ska man inte leka med. Nej, det ska man vörda om. Eller bajsa på, det är nästan vilket som.

Panik var ordet. Panik är ordet. Panik kommer att förbli ordet.

Jag tror att hela livet är grundat på panik. Fast jag orkar faktiskt inte utveckla varför jag tror det är på det viset. Det räcker med att alla dessa luddiga tankar är instängda i mitt, en aning panikartade, huvud. Det är som att inte ha någon luftkonditionering och din hjärna hyperventilerar. Och ja, det leder till en viss panik. Panik för allt jävla skit.

"I am a blueblood I will admit that
I dance in blue shoes and wear a blue hat
Live in a blue house on a blue street
In a blue town by a blue creek
I write my blue songs with my blue pen
I sing the blue notes to my blue friends
Now I don't know that much about you
But I like you because you are true blue"

Hela ditt liv består utav perioder. Vissa genomgår ett liv fyllt lyckliga perioder medan andra försöker att härda ut ett liv fyllt med dåliga perioder. Är det möjligtvis någon, som någon gång, har sagt att livet är orättvist? Annars så kan jag glädjligen meddela er det; Livet är orättvist.

Jag önskar att jag själv kunde genomgå hela mitt liv med samma känsla som jag får när jag lyssnar på Bright Eyes - True Blue, nämligen någon slags löjligt lycklig känsla. Jag kanske skulle vara kär livet om det var blått? Nu känns det bara jävligt svart.

På tal om allt och ingenting - vilka väldiga filosofiska livsteorier jag skulle kunna komma att utveckla. Min första livsteori skulle innehålla jämförelser emellan livet och olika färger. Det är synd att jag bara är en sådan slö människa.

"Ni kan skada mig hur mycket som helst
men ni ger mig en chans
att göra det själv
Jag ger er alla dom sagor jag har
Jag vet att jag ändå aldrig kommer tillbaks

Ingenting, jag kan inte minnas någonting
Ingenting, jag kan inte känna någonting"

Ingenting någonsin. Jag tror att jag vet vad jag behöver göra nu. Det flimrade förbi innanför mina ögon som någon slags livsrevy vars bittra slut snart är kommet. Klarheten i detta var slående, nästan som krystallos - klar is. Jag är nöjd.

Jag hatar sömnlöshet. Och om jag ska vara riktigt krass så hatar jag faktiskt det mesta just nu, det är aldrig något som är tillräckligt bra. Antingen är det halvdant eller skit -  det är aldrig bra eller underbart. Jag behöver hjälp.

Eftersom jag tycker att det är jävligt synd om mig just nu så stannade jag hemma ifrån skolan ytterligare en dag. Det är verkligen totalt omöjligt att gå igenom en hel skoldag med en jävla fasad påklistrad. Det går bara inte. Därför så ska jag idag, precis som igår, glo på Sex and the City hela dagen.

Merde. Jag kan nu ge er ett alldeles nytt konstaterande; Det är jobbigt att tänka jobbiga tankar. Ändå så är det dessa som cirkulerar runt inuti våra huvuden dygnet runt. Vaken som icke vaken.

Förutom denna världsupptäckt, så har jag tittat på Sex and the City i princip hela dagen. Förut kunde jag inte ens förstå vad det var som var underhållande med denna serie, men nu vet jag - den är bäst. När man följt dessa fyra helt olika karaktärer i ett par säsonger börjar man nästan att lära känna dem, man vet vad dem tänker och hur de kommer att agera i den befintliga situationen. Du blir typ som en i gänget.

Jag kan nu ge er ytterligare ett alldeles nytt konstaterande; Jag ska bli en oberoende Manhattankvinna när jag blir stor.

När man umgås inom högst hajpa kretsar (vilket jag självfallet gör), så krävs det att  man då och då sammanfattar allt hajp som händer i vardagen. Därför ska jag nu sammanställa min första (och väldigt hajpa) hajplista!

Trevliga fredagkvällar. Vad är bättre än en härlig kväll med härligt folk?
Min musiksmak. Om jag var en annan person så skulle jag bli kär i mig enbart för min utsökta musiksmak.
Miller. Denna underbara alkoholhaltiga dryck har inte bara skruvkork, den smakar alldeles förträffligt också!
Alkoholhaltiga drycker. Öl, vitt vin, xider, jägermeister, bananlikör - jag kan fortsätta i all evighet.
Vetekuddar. Varma och gosiga blir dessa när man värmer dem i micron. De lindrar även fysisk smärta för en minut eller två.
Sömn. När man väl har fallit in i detta underbara tillstånd vill man aldrig vakna upp igen. Världen är för ful för det.
Roliga sms. Det är så oerhört roligt att höra sin rosa mobil plinga till, särskilt när man ser att ett roligt sms har landat i inkorgen.
Konserter. Både Christan Kjellvander och Kent stundar inom en snar framtid.
Sommar. Min längtan till sommaren är obeskrivlig. Bruna ben, ingen dygnsrytm och sol - här kommer jag!
Anonyma personer. Det ligger verkligen en viss spänning i det. Hint, hint.
Burger King. Här serveras både delikat och ohälsosam mat. Finns det någon mer oslagbar kombination?
Herrparfym. Jag blir galen varje gång min bror har sprutat på sig parfym, det luktar så sjukt gott.
Eight Hour Cream. Jag vet inte vad jag skulle göra utan denna underbara creme. Den är min ytliga räddning i vintertider.
Dvd-boxar. Jag älskar härmed dvd-boxar, helt fritt från reklam och du kan glo på hur många avsnitt du bara vill (ja, tills de tar slut förstås).
Sagan om Ringen-triologin. Jag vill att Gandalf ska vara min pappa och Pippin min broder.
Coca Cola. En Coca Cola om dagen är bra för magen.
Min iPod. Den må vara ful och rosa, men vi har gått igenom mycket tillsammans.
Festivaler. Ytterligare ett skäl att längta till sommaren.
Min kamera. Nu jävlar ska jag bli skillad på att fotografera. Mitt nya tidsfördriv.
Tatueringar. Det är ruskigt snyggt. Snart ska jag skaffa mig min första.

"En gammal sång får en helt ny text
en äcklig röst som billig sex
& Jag har inga vänner kvar
Visst är livet underbart"

Håll ut. Dessa två simpla ord kan få en helt ny innebörd när Joakim Berg sjunger dem. Jag behöver verkligen hålla ut. Jag måste hålla ut. Jag ska hålla ut.

Just nu känner jag mig väldigt trött. Och väldigt illa till mods, därav min fåordighet. Fast jag brukar i och för sig inte vara den som skriver alltför långa inlägg. Jag är liksom motsatsten till allting.

Jag kommer ihåg hur jag förut raderade vissa minnen här i bloggen. Förträngde dem och låtsades om som att de aldrig hade existerat. Det är dags att göra det igen, som en liten uppgradering ungefär.

Delete. Nu är det är borta. Ingenting har någonsin existerat.

Jag tänder på hemliga människor (KentLoverXXX). Det är så himla sexigt att inte veta vem någon är (KentLoverXXX). Men nu är det såhär att du, KentLoverXXX, måste tillkännage dig om jag ska ha någon som helst möjlighet att besvara dina sexuella anspelningar!

Du får gärna vara min musik.
Du får gärna vara min Änglaboll.
Du får tränga hur långt in du vill i mig.
Du får också skaka mitt huvud så mycket du vill.
Du får gärna vara mitt ljus.
Du får gärna baka pizza med mig.

Det är bara att säga vem du är. Sedan kan du komma hem till mig så kan vi ha sex i flera dygn, baby.

Ibland kan du inte tänka klart, då skriver du konstiga saker (typ som här nedanför). Ibland mår du inte bra, då skriver du ännu konstigare saker. Ibland blir allting bara konstigt. Just nu är det så.

Det är bara mörker
vi borde
fly härifrån

Räddningen blir kriminell
ditt hjärta smutsigt
låt dina urkalkade ben
bli flykten

Jag har gråtit i flera timmar nu, mina ögon är helt rödsvullna och mitt ansikte har fått sig en överdosering utav salt. Jag har bankat sönder alla mina kuddar, precis som gubbarna (Whoarang versus Feng) i Tekken 5 gör. Jag har skrikit ut i ren frustration, så pass länge mina luftrör orkade med det. Nu sitter jag och stirrar rakt ut i luften med en tom blick samtidigt som jag klandrar mig själv över hur jävla dum i huvudet jag är. Förlåt, jag blev bara så rädd. Jag är rädd.

Jag älskar dig så jävla mycket.

älskar dig,
älskar dig

Jag mår förjävligt. Och definitionen förjävligt innebär mycket, den.

Jaha, jag fick alltså inte opereras idag. Tydligen kunde mina bacilusker spridas "längre in" i kroppen eftersom jag skulle bli intuberad. Lunginflammation hit, lunginflammation dit. Jag bryr mig inte. Det är synd att man inte fick ta med sig narkosläkaren hem, så att man kunde få sova lite i lugn och ro.

Något som dock gjorde mig lite gladare än vanligt var det efterlängtade textmeddelandet, som plingade så kärt i min rosa mobil. Min kamera har äntligen kommit (efter en outhärdlig väntan på 9 dagar...)!

PANIK. Jag har ännu en gång gått och blivit sjuk. Och med tanke på att jag ska opereras imorgon är detta inte särskilt bra, för jag kommer antagligen att få vänta ytterligare 5680 år på att få en ny operationstid. Fast det är ändock ganska mysigt att vara sjuk, för om en liten stund efter att jag har gett mig ut i snöstormen, så ska jag hem till min syster och ha Sex and the City-maraton. Plus lite mys med min Änglaboll.

Jag kunde inte somna inatt. Jag låg och tänkte på precis allting som man helst inte bör tänka på när det är dags att sova. Och när jag tänkte för mig själv att; "Nu ska jag tänka på någonting annat istället för att tänka på det som jag inte ska tänka på", började jag att tänka på Våra Bästa År. Då blev jag nästan lite arg på mig själv, men när jag sedan låg där och funderade över hur min karaktär skulle spegla sig i den serien blev jag nästan lite nöjd. Sedan blev jag ledsen igen.

Nu så sitter jag alltså här och väntar på att just Våra Bästa År ska börja. Det börjar om fem minuter - lyckan är fullgjord!

"Värre än så här kan det aldrig bli
Värre än så här så vill jag inte finnas till"

Vad skönt det skulle vara att bara spy världens fetaste spya över hela världen just nu. Jag är så trött på all helvetes jävla skit som existerar just nu. Jag finner knappt några gränser. Det skulle vara acceptabelt om man möjligtvis kunde torka bort den eventuella kaskadspyan, men det går tyvärr inte. Den har invaderat hela världen (min värld) och kommer att stanna där i all framtid. Infektera våra (min hjärna) hjärnor och ta över våra (min kropp) kroppar. Jag blir slav under den fruktade kaskadspyan.

Nytt år. Ny bakfylla. Ny ångest. Behöver jag tillägga något ytterligare?

Idag är det alltså första dagen på år 2008. Medan jag ser de vita snöflingorna falla utanför mitt fönster tänker jag tillbaka på det gångna året. Desto mer jag tänker på det, desto svårare blir det att ge er en beskrivning utav detta i ord. Det går bara inte, och jag är inte så säker på att jag vill det heller. Nu har jag bara förhoppningar på att detta år ska bli ett jäkligt bra år! Men jag vet att det är farligt att få förhoppningar. Så jag kanske ska hoppa över det och inte hoppas på ett skit istället?