SNAP

Praktiken är guld. Det känns så jävla skönt att jag har valt något som jag älskar att göra och som jag verkligen vill arbeta med. Jag kan liksom tänka mig en framtid nu. Peppar peppar.

Jaha. Det blev ingen praktik idag heller. Varför? Jo, först blev hennes barn sjukt och sedan hon likaså. Jag hoppas innerligt att jag inte åker på samma sak, för det var faktiskt bara tre veckor sedan jag låg hemma med feber. Det är ju så jävla jävligt det där.

Jag tänkte i alla fall ta en dusch nu för att sedan dra ner till gymmet (om jag bara orkar förflytta mig tio meter...). Det kanske är lite onödigt att duscha innan man ska träna, men vafan, kort hår är inte att leka med. Det står alltid åt alla håll när man vaknar, puuh.

Tjaråååh.

Det var helt jävla underbart att få se Coldplay för tredje gången. Magiskt.

Sen hann jag även med att få se Hanna röka sin sista cigarett.

Och sist, men inte minst, så köpte jag världens coolaste trosor från Topshop.

Men nu har jag fått nog av Stockholm för ett bra tag framöver. Det tror jag att mamma också håller med om. Tre dagar räcker, även fast det har varit tre helmysiga dagar. Nähä, nu ska jag gå dricka lite juice och ta mig en cigg (och tänka på Hanna som aldrig mer får röka). För jag är faktiskt ledig från praktiken idag.

Idag börjar skolan. Jag vet inte om det ska bli skönt eller ett helvete, det återstår väl att se. Förhoppningsvis kan ett test göra skolan jävligt bra. Hoppas, hoppas. Sen så får jag ju självklart träffa mina bästa syndarkompisar - 666 forever. Hehe.

Hanna, du är den finaste vän man kan ha. For you I'd bleed myself dry.

mitt hjärta i din hand

Det om något är epic failure.

Bara för att jag är så jävla glad idag:

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Du skriver ett sentimentalt inlägg i din blogg. Sedan glömmer du nog bort att du har hävt ur dig väldigt många klåpord till mig, som du även har varit väldigt noga med att understryka såsom: "Jag hoppas att du tar alla dina jävla psyktabletter och dör", "Hoppas att du hänger dig", tja i princip allt som har med att hur och att du hoppas att jag ska ta livet av mig.

Det kanske är dags att du börjar välja dina ord. Karma, karma, karma.

Jag är sjuk. Ovanligt va?

I alla fall. Jag tänkte inte sitta och klaga på hur jobbigt det är att snyta sig hela tiden, hur ont det gör i kroppen när man har feber eller hur jävla konstigt det känns att ha ont i halsen utan halsmandlar. Istället tänkte jag bara säga: Du är så jävla konstig. Och jag blir så jävla arg på dig hela tiden. Och du förstår inte ett jävla skit. Jävla. Jävla. Jävla.

Igår frågade Hanna mig varför jag aldrig bloggar längre. För jag har ingenting att skriva, svarade jag. Men om man tänker efter så hade jag ju inte det innan heller.

Så. Jag tror att jag ska börja blogga igen, faktiskt. Men först ska gå ner till tvättstugan och, eh, kolla om tvätten är färdig.