SNAP

Ville bara säga att jag har haft en sjukt bra (över förväntan) helg. Den har inkluderat fest och att jag har blivit av med min krogoskuld - den tackar vi för! Jag har även tryckt i mig två stycken feta och drypande pizzor.

Imorgon är det måndag igen och jag vill inget hellre än att gräva ner mig så jävla djupt ner som det bara går.

Eftersom jag redan har skrivit två (åhhhhh) stycken meningslösa inlägg idag, så kan jag lika gärna skriva ett till:

Vill du ha möjligheten att hjälpa en svårt utsatt flicka, som utav just detta skulle få mycket större möjligheter här i livet? Klicka då här.

Tack för Ert stöd.

UPDATE: Okej, det blev aldrig någon flödig pizza. Istället blev det gulashsoppa, mjölk och Oreoes. Och vet ni vad? Det var nästan (nästan) godare än en pizza.

Jag är så jävla sugen på en stor, fet och drypande pizza.

Åh.
Åh.
Åh.

Kanske (ska, vill, måste) borde jag egentligen gå ner och köpa en, men han som står i kassan är äcklig och flörtig. Och jag är för slö för att gå utanför dörren igen.

Åh.
Åh.
Åh.

Fan, man hinner ju ändras sjukt mycket på bara några månader. Både till personligheten och utseendet. Det är skumt sånt där, och kanske är det just därför man inte ska gå runt och tänka på skumma saker?

I alla fall,

jag lever. Men det är knappt. För om det är knappt är det knäppt. Och om det är knäppt så är det är det kört.

Vet ni vad? Det snöar ute.

Det känns lite jobbigt just nu, faktiskt. Jobbigt på så sätt att jag inte orkar ta mig iväg till skolan (jag vill verkligen det, jag lovar, och jag försöker verkligen, jag lovar), mitt humör är jävligt uppochner och allting är bara... oförklarligt, osammanhängande och ovärt.

Jag är rädd.

Jag blir tom på tankar. Tom på ord. Tom på uttryck. Tom på allting.

En tjej i min klass har tagit självmord. Det är svårt att smälta en sån grej.

Jag brukar oftast (jämt) sakna någonting varje dag. Och just idag är saknaden så jävla stor efter cigaretter att jag skulle kunna slita av mig mitt nyfärgade hår, för om bara några timmar så har jag varit rökfri i ett dygn (fan, jag låter som en jävla kärring). I ett dygn. Ett dygn utan en endaste cigarett. Jag vet att det egentligen är bra (det är bra, det är bra, det är bra, är det bra?). Men det känns inte bra.

jag behöver någonting varje dag som sakta tar bort den där lilla, lilla biten som egentligen inte borde få slå sina slag längre

MEN HUR KAN
MAN
LÄNGTA EFTER
NÅGOT
SOM EGENTLIGEN BARA ÄR
SKIT
MEN SOM FÅR NÅGON ATT
INSE:
SKITEN KUNDE VARA VÄRRE UTAN
SKITEN

i feel sane i feel sane have i lost it?

you give and you give and you give up

don't you smile like you smile 'less you mean it

i feel bad i feel bad i feel better

this how it feels to be special

slumpartat. men det är ju alltid slumpen som avgör. och jag ger upp.