Scars

Bara en liten fundering, vad är grejen med alla jävla kommentarer om att "ha en fin kväll"?! Önska mig aldrig en fin kväll igen, för dem brukar fan inte vara bra. Vissa undantag finns dock.

Nu ska jag gå ut och röka.

57

Egentligen är det ju bara sånt som man säger. Sånt som man säger som aldrig blir av, sånt som man säger som man aldrig egentligen menar och sånt man säger bara för att man just ska säga något.

Jag känner mig bara så jävla låg just nu. Låg på ett sånt sätt som aldrig försvinner, utan det finns alltid där någonstans - bakom, framför, på sidan. Ja, det finns i princip där överallt och konstant. Och det är verkligen sjukt svårt att bara försöka skaka av sig, försöka gå vidare, försöka att inte grubbla om samma gamla skit om och om igen. Allting är helt enkelt bara svårt, svårt och hårt rakt igenom.

How well do you think you know me?

h tyjuyfrwgrtgt6juy

Den är sne. Jag är sne. Allting är snett.

Inget för berömmelsen

Patetiken är en konst, för det sa faktiskt Håkan. Då är det ju nästan så att jag måste tro på det, något måste man tydligen tro på i alla fall. Och det i sin tur borde ju klassa mig som ganska konstnärlig.

Och, återigen, så hatar jag den här känslan. Känslan av att vara tom och inte veta ett jävla skit.


I'm drowning caught in a shit tide

När jag låg där, omgiven av allt mörker, så brast det bara. Allting brast och jag brast. Som att någon stampade på en glödlampa och man kunde höra ljudet av kraset. Jag grät grät grät, och jag kände att jag verkligen inte orkade mer mer mer. Inte mer av ett skit. Och känslan sitter fortfarande kvar, jag tror att dem förstår det nu. Dem säger att "det här fungerar helt inte längre, vi vet inte vad vi ska ta oss till". Det vet faktiskt inte jag heller.

Så jag tände nyss en cigarett och funderade. Men jag kom inte fram till en enda vettig förklaring.

I have built a black hearted girl

Hjärta och smärta. Det är nog mest smärta, faktiskt.

När hjärtfrekvensen ökar
och ångesten stiger
till en nivå där allting bara eskalerar
och du detonerar


Livning is a problem because everything dies

Jag ligger på bristningsgränsen just nu. Allt är så fel fel fel det bara kan bli. Och jag känner mig ganska löjlig som upprepar i princip samma saker hela tiden, men det är bara så. Allting bara är på något underligt vis, samtidigt vet jag inte själv vad jag är.

Snart vet jag, ärligt talat, inte vart jag ska ta vägen. Jag har kanske, ärligt talat, ingenstans att ta vägen. För det känns som att, ärligt talat, allt och alla bara försvinner ifrån mig just nu. Eller så kanske det bara är jag som försvinner ifrån mig själv just nu.

Sen känns det också så himla fel fel fel att skriva i den här bloggen. Nästan lite läskigt, faktiskt. Men på något plan kanske jag behöver det, eftersom jag bevisligen kommer tillbaka gång efter gång med allt som är något.

Allt är lögn

Lycka. Idag hittade jag min (vad jag trodde) borttappade ögonskugga i färgen "Cookie" från Make Up Store. Äntligen säger jag bara, den andra ögonskuggan som jag köpte till i färgen "Sugar" har känt sig väldigt ensam. Nu kan dem äntligen förenas i en salig blandning utav skuggor.

Ikväll blir det supa av. Käraste, sötaste explorer och körsbärsvinet - här kommer jag!

You have tried to resist the pain

Dagens mission: Klippa HELA gräsmattan, både på fram och- baksidan.

Detta var inte ett lätt mission ska jag säga er. Det var så sjukt ansträngande att jag trodde jag skulle falla ihop när som helst bakom den gigantiska, svårdragna gräsklipparen. Som förövrigt är prydd med en dekal vars text är "Racing" längst fram. Och ja, det är min far som har satt dit den - förklaring: han är en speedwaynörd ända in i benmärgen. Tur att inte jag är det, då.

Justja, jag och coolaste gänget ska antagligen till Peace & Love i sommar! Fan vad gött det ska bli alltså. Det är ju järngänget jag snackar om, liksom.

-

MON THE BIFFY!

Det var väl ungefär allt jag hade att säga idag.

And I tried

Idag ska jag äntligen åka till mitt sötgöte, åh vad jag längtar! Fast först måste jag lyssna på massa bra musik, träffa cc och göra en massa onödiga saker som bara jag kan göra. Synd att man inte kan snabbspola tiden, bara.

Och dagens mission: tigga hundra spänn så jag jag införskaffa mig två paket med gifpinnar. Fyrtio stycken giftpinnar. Mums.

Small scars of love

Small scars of love

Sit down, fuck up and wait your turn

Why can't we hide our secret lives?
Why can't we climb this useless height?


What's wrong with being free from pain?

12 april, 2008. Hjärta v

Idag är jag, som vanligt, helt jävla övertrött. Jag sitter och gäspar konstant samtidigt som jag saknar. Jag hatar att sakna. Sen så fyller faktiskt min systerdotter ett år idag, en massa grattis till den lilla skitungen Freya. Snart är du lika stor och cool som din moster.

Till stoltheten himself!

Ytterligare ett inlägg tillägnat dig, Kentloverxxx. Endast för dig så ska jag offentliggöra mitt heliga mobilnummer: 0704220850. Hur mår du? Jag mår bra! Har du comviq? Det har jag! Puss.


Kentloverxxx

Nu ska kentloverxxx få ett helt inlägg dedikerat till sig själv! Jag kan redan nu känna din stolthet krypa fram där i bröstet.

Jo, det är såhär va - jag håller hus i Örebro. Där jag gör stadens gator farliga, oftast med en cigarett i munnen. Och varje gång jag sitter på en parkbänk, stadsbuss eller går där och är allmänt farlig så spejar jag efter dig. Men du är ju typ som bortblåst! Vart tog du vägen, mon chérie? Ring mig, din usla bastard och comviqnörd!

Where is my mind?

Jag vill inte sakna dig, men jag saknar dig ändå. Jag vill inte att allting ska gå åt helvete, men allting går åt helvete ändå. Jag vill inte att saker och ting ska vara som dem är just nu, men det är dem ändå. Inte ett jävla skit står rätt till just nu.

För att du stod i vägen
och jag någonstans i mitten
av något vi inte visste vad

Sen flyttade du dig
tio centimeter
Och jag föll
tio meter


För att ibland kan det bli såhär

När huvudet sprängs och ögonlocken flackar. Det är då jag sitter och lyssnar på It's Not The Fall That Hurts och minns, minns allting som jag varken vill minnas eller veta av.

Förresten så händer det en del allvarliga saker (ja, ni läste rätt - allvarliga) saker i mitt liv just nu. Men det är alldeles för personligt att dela med sig till offentligheten. Egentligen behövde jag ju inte ens nämna det, men jag antar att man alltid vill försöka söka lite sympati hos någon sympatisk människa.

Machines

Jag är jättehungrig. Och jättetrött. Och jättesjuk. Eller okej, jättesjuk är jag väl kanske inte. Men jag är i alla fall jättehungrig och jättetrött. Och jättelite sjuk! Förresten är det lite luddigt och suddigt idag. Konstiga känslor som inte går att beskriva i ord. Och det känns ju lite konstigt, faktiskt.


 


Take the pieces and build them skywards

Det här går fan inte längre. Jag orkar inte med att upprepa samma gamla skit om och om igen. Allting blir så jävla konvext och konkavt på samma gång, typ. Det blir i alla fall sådär helt totalt jättefel.

Något som också är sådär jättefel är känslor. Jag vill inte ha några känslor, jag vill vara känslolös och känslokall. Det var vad jag intalade mig själv att vara. Men det gick i tusen bitar precis som min spegel gjorde förut.


It ain't no fun, if the homies can't have none

They spun a web for me. Det är något magiskt med Coldplay, det är det faktiskt. Inte bara för att jag var helt fanatisk i dem förut (vilket jag kan medge att jag fortfarande är), dem bara är. Jag gillar dem. Dem känns som något man kan luta sig gentemot när det känns som att man ska falla rakt ner i avgrunden.


Fast nu sitter jag i och för sig och lyssnar på Snoop Dogg - Ain't no fun, den är ganska underhållande. Särskilt biten "Cause you gave me all your pussy, and ya' even licked my balls". Det kan ju behövas lite humor när man sitter och skriver en uppsats om förintelsen.


Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö

Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö

Waist low pleasure?

Konfusionen infinner sig när den är som mest och bäst. Varför måste allting som är bra (alltså det är faktiskt bra, på riktigt) komma på en och samma gång? Det har alltid en benägenhet att komma vid den tidpunkt då man som minst (alltså verkligen som minst, på riktigt) behöver det. Jag blir återigen så jävla trött.

Read my mind

Jävla kuksugare. Jag är så jävla förbannad just nu, alltså verkligen jätteförbannad. Jag är så förbannad att jag väljer att bruka onödiga ord som aldrig skulle behöva yttras, eftersom dem är bra mycket mer omogna än vad just du är.

Sen verkar ju allt annat ta och skita sig också, men fler detaljer behövs faktiskt inte. Istället ska jag fortsätta att älta samma gamla saker fram och tillbaka.


RSS 2.0